Statlig resurs- och resultatstyrning av samverkan och nyttiggörande
Denna del handlar om vad staten förväntar sig att universitet ska åstadkomma – i relation till de avsevärda resurser som staten avsätter till universitetens verksamheter – genom att samverka och verka för nyttiggörande.
Under de senaste årtiondena har det tillkommit en alltmer resultatorienterad tradition när det gäller den statliga finansieringen. Förmågan att ”producera” forskningsresultat blir allt viktigare. Ju mer akademiska forskargrupper publicerar i akademiskt välrenommerade tidskrifter, desto bättre kvalité anses universitetens forskning ha. Numera har det blivit utbrett att utveckla resultatfördelningsnycklar baserade på hur framgångsrika universiteten är när det gäller just publicering.
Efterhand har det också blivit mer förekommande att tänka på motsvarande sätt när det gäller samverkan och nyttiggörande. Detta kommer givetvis att konkretisera och precisera förväntningarna på universiteten och därmed också få en normerande effekt.
I modellen analyseras resurs- och resultatstyrningen för universitetet inom följande fyra områden med övergripande frågor:
- Möjlighet att använda direkta anslag för forskning och utbildning till samverkan och nyttiggörande: I vilken utsträckning kan universitetet använda resurser avsatta för forskning respektive utbildning till samverkan och nyttiggörande?
- ”Extern” forskningsfinansiering och förväntningar på samhällspåverkan: Vilka resurser är det möjligt att ansöka om och vilka förväntningar om resultat föreligger?
- Resurser riktade till samverkan och nyttiggörande: Vilka resurser ges direkt till samverkan/nyttiggörande och vilka förväntningar på resultat föreligger?
- Samhällspåverkan som grund för resurstilldelning: I vilken utsträckning används samhällspåverkan som grund för resurstilldelning?
Exempel på externa forskningsfinansiärer är myndigheter för forskningsfinansiering, andra statliga myndigheter, forskningsstiftelser och EU. Exempel på aktörer i den förstnämnda kategorin är Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte. Exempel på forskningsstiftelser är Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen), Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA), och Stiftelsen för vård och allergiforskning (Vårdalstiftelsen). Exempel på den sista kategorin är ramprogrammet Horisont 2020 inom ramen för EU.
Fördjupning
För fördjupning hänvisas till Ulf Petrussons bok Forskning och nytta.