Normstyrning

Universitetets normstyrning för samverkan och nyttiggörande av forskningsresultat

En utgångspunkt är att arbetet med normutveckling inom universitetet är en av de viktigaste processerna i ett akademiskt chefskap och ledarskap. Ledarskapsförmågan rörande normutveckling tillsamman med målstyrning och riskutvärdering, är bestämmande för att möjliggöra för akademiska miljöer att integrera uppgiften att samverka och verka för nyttiggörande av kunskapstillgångar. Ett fokus på dessa tre processer stärker ledarskapet i sig, inte minst det på universitetsledningsnivå. Det blir tydligare vad som behöver hanteras i rollen som myndighet, som arbetsgivare och som avtalspart i samverkansrelationer.

Normstyrningsprocessen är en model för att utveckla organisationens förmåga som handlingsordningar.

Processen innehåller fyra övergripande frågor som kan bygga ett underlag, vilket bör beaktas av universitetsledning och akademiska chefer:

  • Hur ser den konkreta ordningen för hantering av kunskapstillgångar ut vid universitetet och hur kan den utvecklas i enlighet med de olika logikerna för att nyttiggöra?
  • Hur bör det organisatoriska ansvaret att verka för nyttiggörande fördelas och preciseras inom universitetet?
  • Hur bör universitet hantera kunskapstillgångar och andra intellektuella tillgångar?
  • Hur bör incitamenten utformas för forskare och lärare att verka för nyttiggörande?

Utvecklingen av en normstyrningsprocess är inte något som kan skapas och uppnås över en natt. Det krävs ett systematiskt och långsiktigt perspektiv. I stor utsträckning handlar det om att inleda processer och dialoger, och senare förhandla om kontrakt.

Normstyrningsmodellen (normer för hantering av forskningsresultat, normer för incitament i akademiska miljöer) kan laddas ner via resurser, se nedan.

Fördjupning

För fördjupning hänvisas till Ulf Petrussons bok Forskning och nytta.

Skip to content