Universitetets målstyrning för samverkan och nyttiggörande av forskningsresultat
På alla organisatoriska nivåer finns det behov av att formulera mål, från universitetsnivå till forskarnivå. En central utgångspunkt är att arbetet med målstyrning inom universitetet är en av de viktigaste processerna i ett akademiskt ledarskap. Den möjliggör för cheferna att föra en dialog och att nå samsyn på bred front, vilket ofta är en förutsättning för att akademisk verksamhet ska bli mer än individuella ansatser och soloprestationer.
För akademiska chefer är det en återkommande utmaning att förstå den egna ”sfärens” verksamhet. Även om merparten prefekter, dekaner och rektorer är akademiker är det likväl svårt att sätta sig in i andras verksamhet eftersom den vanligtvis är på en specialiserad professionell nivå och präglad av individens disciplinära förhållningssätt.
Ett framgångsrikt visions- och strategiarbete bör innefatta kollegiala processer. De mål som uppställs på chefsnivå bör inte vara bara förankrade, utan därtill vara sådana som de akademiska miljöerna eftersträvar för den egna verksamheten. Eftersom det är just fråga om att det är forskarna och lärarna som individer och grupper av individer som i någon mening i slutändan innehållsmässigt bestämmer den akademiska verksamheten, är det viktigt att de är engagerade i målstyrningsprocessen för den egna verksamheten. Ju mer målstyrningsprocess på gruppnivå, desto större är förutsättningarna för ett chefskap som möjliggör.
En målstyrningsmodell har utvecklats och kan användas för att driva målstyrningsprocessen. Målstyrningsmodellen kan användas i följande fyra processer:
- Riskbedömning och utvärdering av existerande målstyrning
- Målformuleringar
- Upprättande av handlingsplaner och att fastställa en implementeringsplan
- Uppföljning och att utveckla indikatorer med hänsyn till ”impact”
Utvecklingen av en målstyrningsprocess är inte något som kan skapas och uppnås över en natt. Det krävs ett systematiskt och långsiktigt perspektiv. I stor utsträckning handlar det om att inleda processer och dialoger.
Ledarskapsförmågan rörande målstyrning tillsammans med normutveckling och riskutvärdering, är bestämmande för att möjliggöra för akademiska miljöer att integrera uppgiften att samverka och verka för nyttiggörande av kunskasptillgångar.
Fördjupning
För fördjupning hänvisas till Ulf Petrussons bok Forskning och nytta.