Utvärderar och tydliggör de risker/hinder som föreligger när det gäller universitetets förmåga att uppfylla uppgiften/myndighetsansvaret som en publik institution
En central utgångspunkt är att arbetet med riskhantering inom universitetet är en av de viktigaste processerna i ett akademiskt ledarskap. Universitetet som organisation tar generellt inte ett tillfredställande ansvar för att möjliggöra för forskare att verka för nyttiggörande. Universitetets historiska brist på organisatorisk förmåga att verka för nyttiggörande bör betraktas som en direkt verksamhetsrisk. Således finns ett behov att öka förståelse för och förtydliga vad som utgör verksamhetsrisker.
Universitetsledning och akademiska miljöer har ett reglerat ansvar att utvärdera/bedöma risker att den akademiska institutionen fullföljer sina förpliktelser (Se förordningen om intern styrning och kontroll (2007:603) 2 § och 3 §, samt ESVs allmänna råd).
Universitetet har alltså att tillämpa reglerna om intern styrning och kontroll. Detta är enligt 2 § förordningen om intern styrning och kontroll fråga om att en myndighet med rimlig säkerhet ska visa att man fullgör sina uppdrag och mål i enlighet med verksamhetskraven i myndighetsförordningen. Dessa krav innebär att verksamhet ska bedrivas effektivt, enligt gällande regler, med en tillförlitlig och rättvisande redovisning, samt med god hushållning av statens medel. Enligt ESVs allmänna råd till 2 § förklaras att processen för intern styrning och kontroll syftar till att myndighetsledningen fullgör ansvaret för verksamheten. Utgångspunkten är enligt 3 § att universitetet ska genomföra en analys av vilka omständigheter som riskerar att förhindra och motverka att man fullgör sina uppgifter och uppfyller sina verksamhetsmål.
Riskanalysen fokuserar på den konkreta hanteringen av kunskapstillgångar i akademiska miljöer. Det är den akademiska miljöns förmåga att verka för nyttiggörande som är föremål för riskanalysen. Den akademiska miljön utgör således det som är relevant kontrollmiljö enligt förordningen. Ett fokus på den akademiska miljön betyder ett fokus på forskarens förmåga såväl som på universitetets organisatoriska förmåga i stort. För att riskanalysen skall vara ”användbar” är det viktigt att den är konkret och kan resultera i praktisk hantering och utvecklande av organisatorisk förmåga.
Ett underlättande i denna konkretistering är att relatera riskerna till de (fyra) ”logikerna” avseende ”verka för nyttiggörande” som har utvecklats (se https://imp-act.se/article/knowledge-triangle/assessing-and-managing-utilization/). Logikerna utgör å ena sidan medel för att verka för de övergripande målen, och å andra sidan mål för hur specifikt och hanterbart forskningsresultat kan nyttiggöras. Logikerna innebär även att det blir mer tydligt vilka risker akademiska miljöer vid universitets olika fakulteter har att hantera. Risker och utmaningar skiljer sig givetvis mellan olika miljöer ocjh även i förhållande till olika vetenskapsområden.
Vid universitetet är det rektor som i förhållande till styrelsen svarar för att riskarbetet fullgörs på ett tillfredställande sätt. Myndighetens ledning ska ta ställning till om riskerna ska accepteras eller hanteras. Samtidigt, och iochmed att det är forskare och andra akademiker som i någon mening alltid måste vara ansvariga för att det konkreta arbetet genomförs, spelar det då någon större roll i vilken utsträckning de gör det i offentlig regi eller i egen privat regi? Uppenbarligen är detta förhållningssätt en av huvudanledningarna till universitets oförmåga att verka för nyttiggörande. Inte minst därför är riskarbete och en riskhanteringsprocess mycket viktig.
I enlighet med ovan har en riskhanteringsmodell utvecklats med utgångspunkt i de fyra s k nyttiggörandelogikerna. I denna modell tydliggörs således att universitets förmåga att verka för nyttiggörande kan härledas till risker förknippande med de akademiska miljöernas förmåga att:
- göra forskningsresultat allmänt tillgängligt,
- göra forskningsresultat tillämpbart för avnämare,
- bedriva och stimulera innovationsprocesser, samt
- omsätta forskningsresultat i öppna kontraktuella nätverksprocesser.
Bilden nedan illusterar ett antal övergripande frågor vid utvärdering av risker i akademiska miljöer när det gäller att verka för nyttiggörande.
Fördjupning
För fördjupning hänvisas till Ulf Petrussons bok Forskning och nytta.